Hur började skrivandet egentligen?
Jag har alltid skrivit och det har väl alltid funnits en dröm om att jag skulle bli författare. Men det har alltid stannat vid en dröm, någonstans på vägen insåg jag att det inte är riktigt som drömmen jag hade när jag var liten. Mycket mer jobb. Så jag insåg att det var bäst att skaffa sig en utbildning och ett jobb.
Så du gav upp din dröm?
Drömmen fanns kvar på sätt och vis. Jag blev dock lite mer realistisk, tänkte att det kanske blir verklighet en dag men troligen inte på det sätt som jag drömde om när jag var liten. Ju äldre jag blev desto mer ändrades drömmen till att skriva i största allmänhet. Helt plötsligt var man ju dryga trettio år och man började inse att det var bättre att se till arbetslivet än det skrivande. Men så ändrades allt en dag.
Vad hände?
Det började med en skrivarcirkel, den gjorde så jag fick igång lusten för skrivandet igen. Då startade jag en blogg och en dag så hörde en bekant av sig. Han driver en sida som skriver om Helsingborgs IF, som är mitt favoritlag, som hade kollat in min blogg och frågade om jag ville skriva för dem. Helt ideellt, visst jag kunde få gå gratis på vissa bortamatcher och sitta på pressläktaren, men sidan var för liten för att generera intäkter. Men chansen finns att det vänder, det kan bli så att vi får sköta bevakningen av klubbens ungdomslag för klubbens räkning.
Hur känns det då?
Det är lite tveeggat, jag har ju aldrig haft några ambitioner på att bli journalist, än mindre skriva om sport. Visst det handlar ju om laget i mitt hjärta men det blir ju en del resande speciellt med tanke på att jag bor i Halmstad och laget finns i Helsingborg. Men det är klart, det är ju mer lockande än att stå vid svarven resten av arbetslivet. Det tar ju ut sin rätt. Förhoppningsvis är det ett steg på vägen.
Hur förändras livet av det här?
På kort sikt inte på något sätt mer än att jag skriver lite mer och har lite mer att göra på min fritid. På lång sikt, vem vet? Som sagt det kan ju vara ett steg mot en ny yrkesroll men det är bara ett litet frö än så länge.
Har du något mer på gång?
Det är en grej på gång men jag vet inte riktigt hur mycket det blir av den. Det är för LO, man skulle skriva om sitt arbete i någon form. Så jag skrev en lång och arg dikt om den förskjutna arbetstiden vi drabbades av när vi fick en nergång på jobbet. Vi jobbade en dag mindre i veckan men behöll lönen. Sen när det vände upp igen skulle timmarna vi varit lediga jobbas in, men vi hade ju redan fått betalt för dem så det var bara att stå där utan betalning och beta av dem.
Fick besked om att min text blivit utvald att vara med i en rapport som skrivs, troligen inte hela men delvis.
Inte så pjåkigt för en 36årig svarvare som lever ihop med två katter.
Är det den enda familj du har?
Nej, jag har ju mina föräldrar och två äldre bröder och en yngre syster. Men Elvis och Strindberg är ju de jag bor ihop med i min lilla etta. Visst finns det tankar och önskan om något mer men det passar mig ganska bra att ha det så. I alla fall just nu, det kan ju bli lite skrivande helt apropå och då släpper jag ju allt.
Men egen familj och barn, är det inget du längtar efter?
Nej inte barn, inte i nuläget i alla fall. Jag ser på människorna runt mig och innan jag vet hur gamla de är bildar jag mig en uppfattning om deras ålder baserat på familjeförhållande och hur säkra de är i sin yrkesroll och vad de vill med livet. Jag har insett att de jag trodde kanske var en 38-40 i själva verket är 28-37, det vill säga i min ålder eller yngre. Det har fått mig att fundera på vad det är jag har missat. Jag trodde jag började komma tillrätta med min ålder och act my age så att säga men ju mer jag tänker på det så verkar jag vara typ 22 istället för 36. Så barn finns inte på kartan för min del. Kanske längre fram, man vet ju inte hur livet påverkar en men inte nu. Visst en flickvän eller sambo men där blir det svårt, den där barnfrågan är ju för många viktig, men kanske hittar man någon som tänker som jag en dag.
Författare: Björn Velander
Hemsida: www.bvelander.wordpress.com
