Aktuellt skrivuppdrag

Skrivarcirkeln har uppehåll från och med 2014-12-08


onsdag 7 maj 2014

Bruten fot i Berlin

Författare: Björn Velander

"Danne!" ropade han efter killarna som just gått in genom en port. Han började hoppa på sina kryckor mot porten när en kille stack ut huvudet och såg sig omkring.
"Jag hörde dig!" ropade Danne tillbaka och de tre killarna klev ut på gatan igen. De fyra vännerna hälsade på varandra.
"Läget?"
"Jodå det är gött. Det är ju valborg ikväll." svarade Danne.
"Ska ni festa?"
"Klart vi ska festa." sa Danne och de skrattade allihopa. "Ska inte du det?"
"Ja man kanske skulle festa." sa han eftertänksamt "Jo det ska jag nog göra. Måste bara inom systemet först." *
"Hade det inte varit för att vi ska på en privat fest hade du kunnat hänga med."
"Ska ni till Malin?"
"Precis, hennes föräldrar kommer inte hem förrän på söndag så vi ska grilla, med tanke på vädret blir det nog att vi badar i deras pool också."
"Låter gött, men bada är inte något för mig just nu." han visade upp foten som var gipsad.
"Vad fan har du nu gjort Markus?"
"Alltså det är en ganska lång historia men man kan väl säga som så att jag trampade ner i ett hål som var djupare än jag trodde."
"Men du kan inte mörka det här. Berätta vad som hände." Danne såg roat på sin vän.
"Okej, jag var ju i Berlin helgen som var. Jag och Stefan var där nere och festade. Så vi var på en klubb som låg i en gammal kinakrog. White Trash Food eller nåt sånt hette den."
"Det låter ju som rätt ställe för dig." skrattade Danne.
"Käften." svarade Markus med ett snett leende "Alltså det var en rockklubb, 50-60 tal fast de hade inte gjort om inredningen. Det var guldfärgade drakar och sånt skit på väggarna varvat med blider på rockabillyartister. Det var resturang på ovanvåningen och dansgolv en trappa ner. Vi hängde lite i baren när jag var tvungen att gå på dass. När jag kom tillbaka så stod Stefan där och hade två brudar hos sig, du vet ju hur Stefan är. I alla fall så började vi prata och efter ett tag gick vi trappan ner till dansgolvet. Stefan var i vanlig ordning packad och höll på att ramla ner för trappen men den ena tjejen fick tag i kragen på honom annars hade han rullat som ett bowlinklot ner för trappan."
"Var det fina brudar?"
"Ja de var snygga. Jag fattar aldrig hur Stefan kan få kontakt med såna tjejer."
"Nej han har flyt den killen." skrattade Danne.
"Men i alla fall, vi dansade lite sen gick jag och den ena tjejen som hette Elke till baren och satte och snackade. Jag är ju inte riktigt så vass på att snacka som Stefan så det gick lite knackigt. Men i takt med att vi drack öl så lättade det och vi satt och skrattade åt Stefan som ramlade runt på dansgolvet. Plötsligt sprang den andra tjejen som hette Mathilde över till oss och sa att Stefan var på väg att tatuera sig."
"Tatuera sig?" Danne lät tveksam.
"Det visade sig att det fanns ett tatueringsställe på klubben och där satt nu Stefan och pratade om att tatuera in den där tjejens namn på vaden."
"Haha det här kommer han få höra nästa gång jag träffar honom!"
"Det var ett smärre helvete att få bort honom därifrån men vi lockade med en currywurst och sauerkraut, tjejerna lovade att visa var Berlins bästa fanns. Så vi traskade ut i natten och efter en halvtimme kom vi till en liten korvkiosk med en lång kö."
"Var det värt det då? Kön alltså?"
"Jag vet inte." sa Markus.
"Vet du inte? Vadå handlade du inte eller minns du inget?"
"Jo men jag kommer till det! Vi stod där i kön och Stefan började nyktra till lite så han kunde stå utan stöd igen. Vi skrattade åt vad som hade hänt. När vi kom fram så beställde Elke vi bestämde oss för att gå till Mathildes lägenhet som inte låg så långt därifrån. Så där gick med korvarna i händerna när jag såg en liten grop i marken. Jag såg den tydligt och tyckte att den såg inte så djup ut. Jag hade ju Elke bredvid mig och jag ville inte ta ett steg åt sidan eller så, så jag trampar ner i det där "grunda" hålet. Det visade sig att det inte var en liten grund vattenpöl i botten. Det var ett hål, jag trampade ner till knät!. Foten vek sig och känt fick en jävla smäll. Korven flög åt helvete och Elke drog jag med mig i fallet. Stefan och Mathilde skrattade åt oss och ja vi skrattade gott åt det själva också. Ända tills jag kände smärtan. Jävlar vad ont det gjorde."
"Då har du besökt en tysk akutmottagning?"
"Nejfan, vi skulle ju hem dagen efter och jag trodde inte det var så farligt. Så jag stödde mig på Stefan, medan vi gick till hotellet."
"Men tjejerna då?"
"Elke fick ett ganska rejält sår på knät så de tog en taxi till sjukhuset. Så de såg vi inte mer av. Och inte fick jag smaka Berlins bästa Currywurst heller. Allt jag fick var det här gipset och kryckorna, hela foten var svullen när vi kom hem."
"Så hur illa är det då?"
"Ett par brutna ben i foten men knät klarade sig bra tack och lov. Det blir några veckor med gips nu."
"Och du funderar på att festa ikväll? Med tanke på den historien så ska du nog sitta hemma och ta det lugnt." skrattade Danne "Vi måste dra nu." fortsatte han och de började gå in genom porten igen.
"Ha det gött!" sa Markus och hoppade vidare på sina kryckor.

Epilog: Det är de första meningarna som är verkliga. De fram till den lilla stjärnan efter att Markus funderar på att festa.

tisdag 6 maj 2014

Triangeldrama med lyckligt slut

Författare: Ella-Bella

De fem kvinnorna hade känt varandra sedan de gick i samma klass på gymnasiet. Nu var de medelålders, några hade familj och vuxna barn, andra levde ensamma, åtminstone för tillfället. De hade umgåtts mer eller mindre flitigt genom åren, men alltid träffats varje höst när en av dem, Ulla, hade sin födelsedag. Hon brukade som regel bjuda hem sina väninnor på middag, men den här gången hade hon föreslagit att de i stället skulle träffas på en nyöppnad restaurang i närheten. Bra förslag, tyckte de övriga.

När de samlades på restaurangen fick Ulla en stor tulpanbukett i födelsedagspresent. Blommorna placerades i en tillbringare mitt på bordet. Väninnorna märkte att Ulla inte verkade lika glad och uppåt som vanligt. Kanske var hon bara trött eller hade haft det stressigt på jobbet.

Mot slutet av måltiden, i takt med att vinet gjorde dem lite mer frispråkiga, fick de veta varför Ulla var så dämpad. Hon berättade att hon och hennes sambo Erik hade varit nära att separera. Anledningen var att Erik hade blivit förälskad i en annan.

”Men Ulla, det kan inte vara sant!”, utbrast en. ”Han som alltid har varit så kär i dig!”
”Vem är det han har träffat?”, frågade en annan. ”Är det någon vi känner? Vad heter hon?”
”Hon heter Ruffa”, svarade Ulla. ”Hon är en rottweiler.”

Väninnorna skrattade lättat. Ulla skämtade med dem, trodde de. Men det var inte något skämt. Ulla började berätta sin märkliga historia.

Hon och Erik hade efter långa diskussioner bestämt sig för att göra en insats och ta hand om någon hund som behövde omplaceras. De hade kontaktat Hundstallet, där de båda föll för tiken Ruffa, en lite äldre rottweiler som behövde få ett nytt hem. Hon var stor och kraftig, men verkade lugn och lätthanterlig, åtminstone när de besökte henne i Hundstallet.

Till en början gick allt bra med den nya familjemedlemmen. Både Ulla och Erik hade haft hund när de växte upp, så de var hundvana och kände sig trygga som husse och matte till Ruffa. Men efter några veckor, när Ruffa blivit hemmastadd, började problemen.

Ruffa blev mer och mer förtjust i Erik och han var alldeles betagen i henne. Ulla kände sig utanför och blev helt enkelt svartsjuk på Ruffa, eftersom hon kände sig undanskuffad av henne. Erik kunde inte hantera situationen utan Ruffa tog över mer och mer.

När Ruffa bestämde sig för att sova på Ullas plats i dubbelsängen blev det kris. När Ulla skulle lägga sig var Ruffa redan på plats, visade tänderna och vägrade att flytta på sig. Med hjälp av hundgodis försökte de locka henne att lägga sig i den fina hundbädd de skaffat, men det fungerade inte. När Erik på skoj lade sig i hundbädden kom Ruffa genast dit, och efter en stund hade de somnat båda två. Ulla låg ensam i dubbelsängen och undrade vad de hade gett sig in i.

Efter ett tag började Ulla sova i gästsängen i dotterns gamla rum, men så kunde de ju inte ha det i längden. Om de i stället försökte stänga in sig i sovrummet, krafsade Ruffa på dörren och skällde utanför så att ingen kunde sova och grannarna klagade.

Till slut fick Ulla nog och ställde ett ultimatum: Erik fick välja mellan henne och Ruffa. Erik velade mellan sina båda kärestor, till en början utan att komma på någon lösning på problemet. Men Eriks yngre bror Lasse, som var singel, var den som räddade dem alla. Han erbjöd sig att ta hand om Ruffa. Hon fanns sig snart väl tillrätta, flyttade över sina känslor på sin nya husse och var mycket nöjd med att inte behöva dela honom med en besvärlig matte.

Så dramat fick ett lyckligt slut. Ulla och Erik fortsatte att hälsa på Ruffa så ofta de ville, och när Lasse var bortrest ställde de gärna upp som hundvakter.

Epilog

Berättelsen bygger på lösryckta delar av ett samtal jag lyssnade på under en restaurangmiddag. Fem damer satt vid bordet intill. En av dem hade uppvaktats med en blombukett.  Någon började prata om hundar och det som satte i gång min fantasi var berättelsen om tiken ”som älskade Erik” och lade beslag på mattes plats i dubbelsängen. Hur det slutade i verkligheten hörde jag tyvärr inte.

måndag 5 maj 2014

Uppdrag #5: Försvinnandet

Någon försvinner spårlöst. Nej, personen har inte blivit mördad eller dött på något sätt. Personer kan försvinna för att de själva vill det. Någon rövar bort personen till ett annat land och massor av annat. Du ska nu hitta på berättelsen om personen som försvann. Du ska skriva utifrån båda perspektiven: de som saknar och hur det blev för den som försvann.

Saker att fundera över:
Varför försvinner en person av sig själv?
Varför blir en person bortrövad?
Vad händer med människor när en person i deras närhet bara försvinner?
Håller man en begravning eller hoppas man på att personen ska återvända?
Var letar man?
Hur försvinner en person spårlöst?
Ska de som saknar någonsin få veta vad som hände?

Deadline: torsdag 5 juni
Omfattning: max 2000 ord
Skicka din text till skrivarcirkel[at]wallinskaya.com
OBS! Skicka inga bifogade filer utan klistra in texten direkt i mailet.

  • Ange ämne/subject: Uppdrag #5
  • Berätta vad din text heter
  • Vad är ditt författarnamn?
  • Ange eventuell hemsida eller mailadress som du vill ha med i publiceringen av din text
När du skickar en text till ovanstående mailadress godkänner du automatiskt att den publiceras på http://skrivarcirkel.blogspot.se/

Frågor om uppdraget ställer du i kommentarsfältet.